Hon är en av de få tjejer som jag egentligen är kompis med. Jag har alltid haft lättare för att bli kompis med killar. Men det är nåt speciellt med Mikki. Vi lärde känna varandra på riktigt precis när vi började högstadiet. Vi var jämt, nästan varje dag. I åttan sen bestämde jag mig för att byta till hennes klass, och direkt då, så började vårat bråk. Något kunde visst skilja oss åt. Det var en människa, som jag uppfattade det som, tog Mikki ifrån mig. Jag kände inte igen henne längre, hon tog den underbara Michaela ifrån mig. Jag gjorde allt för att få Mikki tillbaka, även fast jag inte visade det direkt till henne själv. Vi pratade inte på jättelänge, och tillslut ledde detta till att jag bytte tillbaka till min gamla klass. Men jag lyckades få henne tillbaka, och nu är jag gladare än någonsin. Det finns ingen finare vän än Michaela. Henne kan jag prata om allt med, jag litar på henne till 100. Hon ställer alltid upp för mig, och jag hoppas hon vet att jag finns här, dygnet runt! Jag älskar dig, och jag tänker aldrig förlora dig igen! <3

Min äldsta vän, av mina bästa vänner. Jag har känt honom sen jag flyttade till Jönköping. Han och Sandra var mina första vänner. Victor och jag var bästa vänner när vi var små. Vi var till och med tillsammans ett tag, hihi. Men när man var liten var man ju mest som bästa vän, än tillsammans. Vi har bråkat fram och tillbaka, men han har ändå varit min bästa vän! Sen i högstadiet kom vi ifrån varandra, och var inte alls lika mycket som innan. Jag tappade min kära vän. Sen av en slump hamnade vi i samma klass nu på gymnasiet, och nu har våran vänskap kommit upp igen. Vi kan prata om allt, och jag känner att jag kan berätta hemligheter och saker jag tycker är jobbigt, för han lyssnar. Du är så bra, låt mig aldrig förlora dig! Jag älskar dig!

Min Lilly! Vi har inte känt varandra alls länge, typ bara ett och ett halvt år. Vi hamnade i samma klass i början av gymnasiet, då jag började på Hotell Restaurang. Dock hade vi spelat bowling ihop i flera år, men aldrig pratat med varandra. Vi blev jättebra kompisar direkt, och har alltid så jävla roligt tillsammans! Just den tiden då jag träffade dig hade jag inte ett så jätteroligt liv (vad tragisk jag lät, men sant), men när vi umgicks kändes det som om jag blev gladare som människa. Och jag vet att mina föräldrar säger att jag är en mer gladare person sen dess. Jag är så glad att jag har dig, för du är verkligen en människa som får mig att skratta, hur dåligt humör jag än är på. Försvinn aldrig ur mitt liv! Älskar dig min vän!