Egentligen så får jag ren panik av alla versioner av den här låten. Så fort jag hör någon börja sjunga på den här låten går jag därifrån. Det är inte det att jag inte gillar den, tvärtom - jag älskar den! Men den får mig att tänka på min vän Jessica. Den här låten spelades på hennes begravning. Peter Jöbacks version. Så fint var det. Glömmer dig aldrig!